I Sverige finns lagar och regler för det mesta. När vi skall slänga 
hushållssopor är detta omgärdat med minutiösa regler och en etisk diskussion. Men när det gäller hjärnforskning om artificiell intelligens, vari ingår att avkoda och kopiera våra hjärnor, tycks det saknas såväl lagar som etiska regler. Det pågår vad vi vet ingen etisk debatt om detta, trots att behovet gång på gång har påtalats i officiella rapporter både i Sverige och i EU. Sverige är en av de ledande nationerna inom hjärnforskning, ett av världens snabbast växande tvärvetenskapliga forskningsområden.
I avsaknad av såväl lagar som en etisk debatt pågår avancerad hjärnforskning i Sverige i en gråzon. Detta är synnerligen kontroversiellt, eftersom forskarrapporter talar om att det inom en snar framtid kommer att finnas superhjärnor, som kan fungera i direkt kontakt med våra biologiska hjärnor samt även ska kunna kontrollera och t.o.m. ta över hjärnfunktioner.
Redan för 15 år sedan talade Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) och Karolinska Institutet (KI) om superdatorn, som kunde slå schackvärldsmästare. Vi har goda skäl att tro, att man fortsätter att utveckla denna superdator för att kunna fullskalesimulera den mänskliga hjärnan i realtid och ta fram programvara för att läsa människors tankar. Det är naivt att tro att bl.a. AstraZeneca investerar hundratals miljoner i denna forskning bara för att man är så otroligt schackintresserad.
Vi frågar oss varför Statens Medicinsk-Etiska råd (SMER) inte bryr sig om att reglera forskningen om denna dator-hjärna-integration, ett etiskt område som mer än något annan bioetisk fråga berör människans integritet och identitet? Vi vet att SMER var medveten om den här problematiken för 6 år sedan och sedan dess har, vad vi har fått fram hittills i vår research, ingenting hänt.
Kan det bero på att stora ekonomiska intressen har anledning att vilja mörklägga forskningsresultat och inte vill ha någon etisk debatt, som försvårar arbetet med att uppnå målet att kopiera den mänskliga hjärnan? Och varför döljer bioetiken fakta i denna stora fråga? I denna länk från Uppsala Universitet står det tydligt att man känner till vad som pågår. Men man talar inte om att det är datorer med artificiell intelligens, som används för att bakåtkompilera hjärnan och visualisera biologiskt medvetande.
Processen att skapa artificiell intelligens innebär att utveckla programvaror för att datorer skall kunna identifiera mönster och ställa frågor för sådana mönster. När detta sker i hjärnan kan det närmast beskrivas som bakåtkompilering av hjärnkoden med hjälp av syntetisk telepati, en kontinuerlig tvåvägskommunikation mellan en dator och en levande hjärna.
Torbjörn Tärnsjö, professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet (SU), brukar använda sig av exemplet med en frisk människa, som kommer till sjukhuset med ont i foten och som, på utilitaristiska grunder, kan användas för att rädda många andra med sina “reservdelar” i form av ett friskt hjärta, friska lungor och njurar osv. På samma sätt är det idag möjligt att injicera nanopartiklar i vanliga sjukhusbesökare för att sedan göra studier med hjärnimplantat och utveckla programvara för syntetisk telepati. Motiveringen är givetvis att detta görs för mänsklighetens bästa. Men utan etiska regler och lagar kan man inte vara säker på att inte övertramp görs.
Kungliga Tekniska Högskolan, Karolinska Institutet och Stockholms Universitet bildar tillsammans Stockholm Brain Institute. Deras hemsida får en att ana hur långt forskningen framskridit. Ny nätverksbaserad kognitiv tidsupplöst hjärnavbildningsteknik gör det möjligt att kopiera hjärnans funktionella arkitektur. Och vi vet av historisk erfarenhet att när teknik finns, då används den också. Därför frågar vi oss varför sådan verksamhet kan fortgå i Sverige utan att området regleras med lagar och förordningar.
Lars-Olof (LO) Landin
Rekommenderad läsning:
Om Nanoteknologi
Om Digeratis – Den tredje kulturens representanter
Om robotar och humanoider
Rekommenderade länkar:
Föreningen för hjärnans integritet i Sverige
Hemsidan om Mind Control
Bionic Gate – om nanoteknik och neurocomputing
På bilden föreläser professor Fred Travis, hjärnforskare från Maharishi University of Management, vid Kreaprenörs framtidsseminarium i oktober 2010.
Kreaprenörs höstmöte om “Hjärnans frihet”
21 oktober 2011
Årets höstmöte hölls 21 oktober i Adolf Fredriks församlingshem i Stockholm och hade rubriken “Hjärnans frihet”. Trots att hjärnforskning troligen är det “hetaste” forskningsområdet i världen just nu och kampen är hård mellan världens hjärnforskare om “att vara först” med att “kopiera” den mänskliga hjärnan, är det ovanligt tyst kring framsteg och forskningsmetoder. Det vill Kreaprenör ändra på genom att sprida kunskap om vad som verkligen händer och inbjuda till en etisk debatt.
Framtidens psykiatri – om andlighet och schizofreni
Vi hade bjudit in Rolf Erik Solheim. Han är civilingenjör med bl.a. en lång period som elektroingenjör på ASEA (senare ABB) i Västerås bakom sig, men som i många år också har intresserat sig för mystik och vetenskap. Tillsammans med makan Anne driver han också en webbplats om framtiden.
Rolf talade på temat Andlighet och schizofreni och bjöd in till en diskussion om hur psykiatrin måste förändras.
Föredraget tog upp ett intressant svenskt fall inom psykiatrin, som för många är helt okänt. Det handlade om svensken Hugo Lindblad, som 1919 vid 34 års ålder togs in på Beckomberga mentalsjukhus i Stockholm med diagnosen schizofreni. Han dog 1976 och producerade under sin långa tid på sjukhus 32 tjocka A4-pärmar med teckningar och anteckningar som beskriver hans egna ”ut-ur-kroppen-upplevelser” och ”psykiska drömmar”.
Lindblads pärmar låg till grund för flera utställningar av psykiatrisk konst på Stockholms kulturhus under 1980- och 90-talet. Han fick djuppsykologi att likna ett orkesterverk. Hans beskrivningar kan också jämföras med författaren Dantes.
Han beskriver hur människor har en materiell och en andlig kropp och hur den senare kan lämna den materiella kroppen. Psykiatrin borde förändras och ta mer hänsyn till människans spirituella sida. Jaget har för Lindblad ett mörkt underjag och ett ljust överjag. Han skiljer också mellan själslig och andlig inspiration. Extra sensorisk perceptioon är för Lindblad en realitet. Sövande piller var för honom något som förstörde hans möjligheter till självförverkligande, varför han undvek att ta den medicin han fick.
Lindblad fick med tiden en mycket god insikt i sitt eget tillstånd, men psykiaterna förstod honom inte. De ägnade sig bara år den sjuka sidan. De såg aldrig den ljusa, friska, inspiratoriska sidan. Detta gjorde Lindblad besviken och han slutade till slut att tala med sina läkare. Och dessa konstaterade bara: ”För Er herr Lindblad har vi ingen diagnos”.
Den biologiskt inriktade psykiatrins förenklade ideologi tar inte hänsyn till människans andliga sidor och har fortfarande stor makt med stöd av läkemedelsindustrin.
Som ett kuriosum har Landstinget slarvat bort pärmarna vid Beckombergas nedläggning. Den första pärmen finns som bok i ett exemplar på Nationalbiblioteket. Och pärmen från åren 1951-54 har Rolf lyckats få en kopia av.
I hjärnforskningens tjänst
Vi hade också bjudit in Robert Naeslund för att diskutera och utvärdera hans erfarenheter om hjärnforskning. Han har under många år samlat ett stort material i form av tidningsartiklar, offentliga utredningar m.m. och är på gång att publicera boken ”Datorhjärnor”.
Under ett par timmar intervjuades Robert Naeslund (t.h.) av generalsekreteraren i Kreaprenör Lars-Olof (LO) Landin.
Här det bildspel LO Landin använde under intervjun.
White TV filmade denna del av konferensn.
Med hjälp av Kreaprenörmodellen Cross Sensor, som korsar människors individuella och kollektiva krav på hälsa, identitet, integritet, jämställdhet och inflytande (den lodräta linjen i modellen och till höger) med människors bakomliggande 
strävanden att ständigt förlänga sin perception med hjälp av sinnena syn, hörsel, lukt, smak, balans-, styr- och
rörelsesinnena och ända till ESP – Extra Sensorisk Perception och Hjärnan (den horisontella linjen i modellen och nedan), kunde Landin visa hur man i förväg identifierar de nya möjlighetsrum som ständigt uppstår p.g.a. ny teknik.
Intervjun handlade om den research som skett de senast 50 åren på hjärnans och medvetandets område. Och inte minst Robert Naeslund har som sagt på eget initiativ gjort omfattande undersökningar om vad som skrivits och rapporterats om Hjärnforskning.
I Landins intervju med Naeslund framkom vidare att en läkare vid namn José Delgado på 1960-talet redovisade hur han med hjälp av hjärnimplantat på tjurar, sedan med extern radiosignalering (remote control) kunde få tjuren att stanna upp, gå till vänster och till höger (se film). Mot bakgrund av hur raket- och sputniktekniken snabbt utvecklades efter andra världskriget, och hur det kalla kriget fick stormakterna att utveckla nya och effektivare vapensystem, kunde Landin och Naeslund göra troligt att tekniken med hjärnimplantat med stor sannolikhet också testas på människor. Svensken PM Persson skriver t.ex. i en FOA-rapport 1965 att hjärnimplantat metoder utvecklas i stor skala, vilket tyder på att man också i Sverige tidigt intresserade sig för denna hjärnforskning.
Uppkopplad – vill man vara det?
Robert Naeslund berättade vidare om hur han själv blivit implanterad och röntgenbilder visades i det bildspel som Landin tagit fram. Att astronauten och senare senatorn John Glenn både berättar att han själv varit “hjärnuppkopplad” under sina rymdfärder och senare 1997 i senaten varnar för hur tekniken nu utvecklas i rasande fart och för riskerna att den allvarligt kan inkräkta på människors integritet, är tydliga tecken på behovet att snarast få igång en etisk debatt och en reglering av detta forskningsområde.
Och – varför ingen etisk debatt?
EU kommissionens etikgrupp med professor Göran Hermerén som ordförande påtalade i en rapport 2005 behovet av en etisk debatt och räknade upp vilka tillämpningsområden inom hjärnforskning, som var extra känsliga med avseende på den personliga integriteten. Men trots detta har det inte blivit någon etisk debatt på området. Och Kreaprenör ställer nu frågan varför?
MMM – Människa-Maskin-Manipulation
Avslutningsvis berörde vi på mötet att forskningen kring Människa-Maskin Interface oupphörligen gör nya, fantastiska genombrott. Professor Martin Ingvar på Karolinska Institutet, som leder verksamheten vidStockholm Brain Institute, säger i Radioprogrammet Filosofiska rummet, att han inte ser det som så konstigt, att vi inte längre kommer att kunna skilja vårt ursprungliga jag från vårt nya, av maskiner, “manipulerade” jag. Detta smått häpnadsväckande uttalande har oss veterligen inte lett till någon som helst debatt.
Med “manipulation” avses här positiva möjligheter att med Människa-Maskin-Interface t.ex. hjälpa människor med Parkinson till ett normalt liv.
Med ”manipulation” avses också de möjligheter som finns att med modern datorteknik “bakåtkompilera” människors hjärnfunktion som grund för artificiell intelligens, och – som det står på FOI:s hemsida – få kontroll över människans kognitiva system.
Den amerikanske “datorgurun” Ray Kurweil har myntat det han kallar“Singularitet”, som betyder att datorerna blir många gånger “klokare” än människor och de möjligheter detta medför, men också de faror som uppstår med MMM.
Han skrev tidigt att vi förmodligen är den sist levande generationen, som kommer att kunna ”skilja mellan reality och virtual reality”. Och enligt Martin Ingvar har vi således redan passerat den punkten – och märkligt nog utan någon som helst etisk debatt! Politikerna, som är beställare av ny teknik, måste inse att forskningsområdet är minerat, och att det därför är livsnödvändigt för samhället att ta kontrollen i detta - kanske det största - paradigmskiftet i mänsklighetens historia. Grekiska skuldproblem är självklart viktigt. Men “Hjärnans frihet” borde vara ännu viktigare!
Projekt Hjärnans frihet
Med på mötet fanns också Mikael Eleman, som - i likhet med Robert Naeslund – mot bakgrund av egna erfarenheter har ägnat mycket tid åt att dokumentera hjärnforskningens utveckling på senare tid. Han leder arbetet med att dokumentera bl.a. nanoteknikens utveckling på hemsidan Bionic Gate. Där kan du som är intresserad hitta mycket av den information, som vi berörde mot slutet av mötet.
Läs också LO Landins debattinlägg “År hjärnforskningen oetisk?” med länkar till tidigare Kreaprenörarbete på detta område.
Vi lovar att återkomma inom kort med idéer om hur det härmed igångsatta projektet “Hjärnans frihet” fortsätter i syfte att sprida kunskap, identifiera möjlighetsrummen (visioner, syften och utvecklingsmöjligheter) med forskningen och att på så sätt också bidra till att få igång en etisk debatt på området.
Kommntera gärna denna rapport och anmäl intrese att vara med i fortsättningen.
Tel 0708 – 125 467