Vår hjärna förbrukar lika mycket energi som en 30 watts glödlampa. En superdator som står inför samma uppgift skulle förbruka 1 gigawatt. KTH-forskarna Jeanette Hellgren Kotaleski och Anders Lansner deltar i det europeiska megaprojektet Human Brain Project som med hjärnan som förebild ska resultera i energieffektiva och självinstruerande datorer. Foto: Jörgen Appelgren

Hjärnorna bakom framtidens dator

Robotar smarta som råttor. Bot mot alzheimer och parkinson. EU:s flaggskepp The Human Brain Project seglar mot mål som kan förändra samhället i grunden. Forskare på KTH är med ombord.

Ta på hörselskydden, manar skylten på dörren. Erwin Laure, chef för Parallelldatorcentrum vid KTH, öppnar dörren och ljudvågen från kylfläktarna slår emot mot oss. Här, i det 244 kvadratmeterstora rummet, står ett av Sveriges kraftfullaste akademiska datorkluster. Klustret är en viktig förutsättning för att KTH-forskare ska kunna bidra till det europeiska mega­projektet The Human Brain Project.

– Målet är att samla in all tillgänglig kunskap om den mänskliga hjärnan och att återskapa den, bit för bit, i superdatorbaserade modeller och simuleringar, säger Erwin Laure.

Massiva matematiska superdator­simuleringar ska vaska fram vilka data som är nödvändiga när vår hjärna bearbetar information.

– Simuleringarna ska också visa vilka data vi saknar så att vi kan se till att få fram dem, säger Jeanette Hellgren Kotaleski, professor i beräkningsbiologi på KTH.

Hon arbetar med att ta fram matematiska modeller som visar hjärn­aktiviteten på olika nivåer, från pytte­små mottagare på våra celler till de stora nätverk av celler som lagrar och återkallar våra minnen. Modellerna är ett måste för att kunna simulera både den friska och den sjuka hjärnan.

– Genom att studera kopplingarna i små nätverk kan man till exempel se vad som går fel vid sjukdomar som alzheimer och parkinson.

Det är data som är hett efterlängtade av läkemedelsindustrin. Kunskap om sjukdomsmekanismerna är en förutsättning för att kunna ta fram nya läkemedel, som inte bara lindrar utan också botar.

Förståelsen och simuleringen av hjärnan kommer också att leda till en ny generation datorer: supersnabba, energisnåla och självinstruerande. Eller annorlunda uttryckt ”elektroniska hjärnor”.

Redan när forskningen når mål som en elektronisk mus- eller råtthjärna har man kommit långt. Det anser Anders Lansner, professor i datalogi vid Stockholms universitet och KTH, som ägnat sin akademiska bana åt att använda datorer för att göra hjärnsimuleringar.

– Hjärnliknande kretsar med samma kapacitet som den hos en råtthjärna kan till exempel ge robotar som är oerhört mycket mer kompetenta än dagens. De skulle kunna tolka synintryck och bli självlärande.

Av: Ulla Karlsson-Ottosson
Mejla reportern

http://www.nyteknik.se/nyheter/innovation/forskning_utveckling/article3650997.ece