FMV Utvecklingen inom några viktiga teknikområden i tidsperspektivet 2020

2.1  Allmänt
I detta kapitel beskrivs utvecklingen inom några viktiga teknikområden i tidsperspektivet 2020.

Beskrivningar av teknikutvecklingen och dess påverkan på framtida militära system har under senare tid gjorts i flera studier

Gemensamt för de olika studierna är att de lyfter fram följande tre områden inom vilka omfattande utveckling bedöms ske:
·  Informationsteknik.
·  Bioteknik.
·  Materialteknik (nanoteknik, konstruktion och produktion av material på molekyl – och atomnivå).

Den snabba tekniska utvecklingen ställer stora krav på ett förbättrat gränssnitt mellan tekniken och de mänskliga operatörerna. De tekniska landvinningarna har hittills ställt allt större mentala krav på operatören, även om förväntningarna ofta varit de motsatta.

I många fall har människans flexibilitet gjort att tekniskt svårhanterliga system fungerat relativt bra. Människans mentala förmågor kommer även fortsättningsvis att vara avgörande och svårersättliga i kritiska beslutssituationer, varför utbildning och träning kommer att få mycket stor betydelse.

Fram till 1980-talet var det oftast den militära sektorn som drev teknikutvecklingen framåt och utnyttjade nya tekniker. Numera är den civila sektorn drivande inom de flesta teknikområden. Detta innebär att den militära sektorn i stor utsträckning får tillgodogöra sig teknik som tagits fram av andra och självt driva utvecklingen inom några nyckelområden. Det blir också särskilt viktigt att ha förmåga att kombinera ihop olika tekniker till fungerande system och system av system, som är militärt

2.8
Robotik utvecklas som stöd till mänskliga operatörer för t.ex. automatisk bilkörning och automatiskmålsökning. Obemannade farkoster utvecklas inom alla tillämpningsområden: mark, sjö, luft.
Förmågan till intelligens och självständighet ökar och systemen kan klara allt mer avancerade stridsuppgifter. Forskning runt artificiella nervnät och genetiska algoritmer bör om 20 år ha resulterat i att vi kan konstruera självlärande system som programmerar sig själva för att lösa en uppgift. Tillämpat t.ex. i en sonar innebär det att systemet självt testar olika algoritmer för beamforming, detektion och klassificering, och väljer den som fungerar bäst. Dock ligger obemannade system som helt självständigt kan bilda sig en omvärldsuppfattning från komplex och otydlig sensorinformation, och utgående från denna fatta ett insatsbeslut, troligen relativt långt fram i tiden.


Kommentera:

Namn *:
E-post *:
Webbplats:
Kommentar *:
*